Varning!
Detta inlägg lär vara det kanske tråkigaste skrivna i min blogg.
Handlar om mitt möte inatt med en spindel och min fobi för dem.
Behövde skriva av mig bara.. Det känns ärligt talat inte mycket bättre.
Har efter nattens inkrätare i mitt rum, seriösa planer på att söka upp terapi
mot min spindelfobi.. att börja gråta och svettas, å bli totalt okontaktbar
pga en jävla "insekt" är bara sjukt. Jag vill inte leva så.
Jag kan för bannemig inte ens röra vid dem eller döda dem.
Inatt i totalt mörker såg jag konturerna av något stort ovanför min dörr..
trots att det var kolsvart, och konturen var galet mycket större än de spindlar man brukar se,
tog det en bråkdels sekund för mig och hela min kropp att uppfatta att det var en stor och vidrig spindel.
Utan överdrift var den minst lika stor som på bilden..
Jag skäms fan över min feghet. Jag är inte rädd för spindlar, jag har en fobi.
Jag kan bli rädd om jag ser en orm eller åker stora bergochdalbanor,
men jag börjar inte skaka, gråta, svettas. Sjukt är det!
upplösning: ingen tog mig seriöst när jag gråtandes,
med skakande ben bad om hjälp att få bort spindeln. Till slut dammsög min riddare
upp odjuret och jag lugnade ner mig, efter ca 30 minuters uppspeldhet. LOL!
Rädsla och fobi är inte samma sak..
skillnaden förstår bara personer som har fobi mot något.
I min familj har syster fobi mot blod, mamma fobi mot höjder..
(men notera att mamma sket i mig när jag bad om hjälp inatt)
pjuh.. behövde skriva av mig
